BOHUSLAN.
59
Du undersköna, du som tror sä föga —
ser du dä äj, kur mina blickar tala?
Ack, vore det äj annorlunda skrivet
i stjärnorna, sä funne jag- väl misskund.
Min kärleksglöd, som rörer dig sä föga,
ditt pris ock lov, som jag sä traget sjunger —
tro mig! de skola tända tusen järtan:
jag ser, i andanom, du ljuva, sköna,
min tunga domnad, dina ögon släckta —
men länge, länge strälande i glans.
dein preis und lob, das ick so beständig singe —
glaube mir! die werden tausend kerzen entflammen:
ich seke im geiste, du kolde, scköne,
meine zunge erstarrt, deine äugen erloschen ■—-
aber lange, lange strahlend im glanze.
Ffiikne hiirad, Boliuslän.
festgelegt. — Die transskriptionen mit landsmälstypen sowie die Über
setzungen in das hocliscliwedisclie wurden ebenfalls von Gideon Danell
besorgt, der jedoch infolge mangelhafter lcenntnis der bohuslänischen mund-
arten nicht für jede oinzelheit einstehen will. * Reichssprachliche form.
PI. 1388 A (fortsetzung).
met epfe ~ cfem — dcer 1 jaks
dce et fallt rämkans, sem dce
dnt'jn hadg kästat nantigsn
tagt atfärs ceh et par liäu-
fagar ceh~nqgdt, atfers bcer-
jdt. a clcc va met Opfers e
stuga, a e gbma jek im dcen
stuga a bäga, a hü Icom üt
ffl fraga, va dce vä. fär-
mm sä: dce va vcel t gräsn-
mitt uppför dem — dar 1 gjorde
det ett farligt ramlande, som
det antingen bade kastat nägot
tungt utför eller ett par kan-
kar eller nägot, utför bärget.
Ock det var mitt uppför en
stuga, ock en gumma gick ini den
stugan ock bakade, ock hon kom ut
ock frägade, vad det var. Far
min sa: »Det var yäl i grann-
Pl. 1388 A (fortsetzung).
hoher berg, der gerade über ihnen lag — da machte es ein
gefährliches pumpern, als ob es entweder etwas schweres kerab-
geworfen hätte oder ein paar zaunbänder (?) oder etwas, vom
berg herab. Und es war gerade oberhalb einer hätte und eine alte
frau ging drinnen in der hätte und buk und sie kam heraus und
fragte, was es gebe. Mein vater sagte: »Das war wohl im
0 Husten.