Ueber  die  Endsilben  der  altnordischen  Sprache.

467

Sg.  N.  tungd  (Ungua)
G.  tungönn
D.  tungönn
A.  tungön
PI.  N.  tungön
G.  tungönö
D.  tungömr
A.  tungönn

Sg.N.
G.
D.
A.
PI.  N.
G.
D.
A.
Sg.  N.
G.
D.
A.
PL  N.
G.
D.
A.

stadja  (incus)
stadjann
stadjan
stadjan
stadjann
stadjanö
stadjumr
stadjann
and  ja  (finis)
andjann
andjan
andjan
andjann
andja.no
andjumr
andjann

Sg.N.  aurjö  (auris)
G.  aurjann
D.  aurja.n
A.  aurjö
PI.  N.  aurjön
G.  aurjanö
D.  aurjumr
A.  aurjön

ÄN  -  S  t  ä  m
Feminina.
tungd
tungun
tungun
tungun
tungun
tunguna.
tungumr
tungun
JAN  -  S  t  ä  m
Mase.ulina.
stedje
stadjan
stadjan
stadjan
stadjan
stedjand
stadjumr
stadjan
endje
andjan
andjan
andjan
endjan
endjanä
andjumr
endjan
Neutra.
ayrjd
eyrjan
eyrjan
eyrjä
ayrjun
eyrjand
ayrjumr
ayrjun

m  e.
tunga  s.  S.  375
tungu  s.  S.  384.  452
tungu  s.  S.  452
tungu  s.  S.  452
tungur  s.  S.  385
tuiigna  s.  S.  386.  452
tuvgum
tungur  s.  S.  385
m  e.
steeti  s.  S.  402
stadja  s.  S.  409
stadja
stadja  s.  S.  392
stedjar  s.  S.  409
stadja
stedjum
stadja
endi  s.  S.  402
end.a  s.  S.  409
enda
end.a  s.  S.  392
endar  s.  S.  409
enda
endum
enda
eyra  s.  S.  408
eyra
eyra
eyra
eyru
ayrna
eyrum
eyru