Ueber die Endsilben der altnordischen Sprache. 
467 
Sg. N. tungd (Ungua) 
G. tungönn 
D. tungönn 
A. tungön 
PI. N. tungön 
G. tungönö 
D. tungömr 
A. tungönn 
Sg.N. 
G. 
D. 
A. 
PI. N. 
G. 
D. 
A. 
Sg. N. 
G. 
D. 
A. 
PL N. 
G. 
D. 
A. 
stadja (incus) 
stadjann 
stadjan 
stadjan 
stadjann 
stadjanö 
stadjumr 
stadjann 
and ja (finis) 
andjann 
andjan 
andjan 
andjann 
andja.no 
andjumr 
andjann 
Sg.N. aurjö (auris) 
G. aurjann 
D. aurja.n 
A. aurjö 
PI. N. aurjön 
G. aurjanö 
D. aurjumr 
A. aurjön 
ÄN - S t ä m 
Feminina. 
tungd 
tungun 
tungun 
tungun 
tungun 
tunguna. 
tungumr 
tungun 
JAN - S t ä m 
Mase.ulina. 
stedje 
stadjan 
stadjan 
stadjan 
stadjan 
stedjand 
stadjumr 
stadjan 
endje 
andjan 
andjan 
andjan 
endjan 
endjanä 
andjumr 
endjan 
Neutra. 
ayrjd 
eyrjan 
eyrjan 
eyrjä 
ayrjun 
eyrjand 
ayrjumr 
ayrjun 
m e. 
tunga s. S. 375 
tungu s. S. 384. 452 
tungu s. S. 452 
tungu s. S. 452 
tungur s. S. 385 
tuiigna s. S. 386. 452 
tuvgum 
tungur s. S. 385 
m e. 
steeti s. S. 402 
stadja s. S. 409 
stadja 
stadja s. S. 392 
stedjar s. S. 409 
stadja 
stedjum 
stadja 
endi s. S. 402 
end.a s. S. 409 
enda 
end.a s. S. 392 
endar s. S. 409 
enda 
endum 
enda 
eyra s. S. 408 
eyra 
eyra 
eyra 
eyru 
ayrna 
eyrum 
eyru