Ueber die Endsilben der altnordischen Sprache.
355
Zweite Periode.
Letzte Silbe.
bergiju, doemiju (1. Sg.), ermiju
(N. Sg.), Maedhiju (N. A. PI.)
stedje (N. Sg.)
endje (N. Sg.)
JÄ eggjä (l.Sg. Ind. [2. Sg. Imp.)]
fraegjä (A. Sg. Fern.)
vaenjä (A. Sg. Fern.)
[engjd (A. Sg.)]
[ermjä (A. Sg.)]
bekjd, kynjd, rikja (Gr. PI.)
lielljä, klaedlijd (G. PI.)
engjd (Gr. PI.)
ermjä (Gr. PI.)
foerjd, toekjä, temdjä, bergidjä,
doemidjä, vektjä, kallddjd
(1. Sg. Opt.)
bylgjd (N. Sg.)
lielljä (N. Sg.), eyrjd (N. A.Sg.)
[froedi (N.Sg.)]
bekjär (N. PI.) wird, bekir.
engjdr (N. A. PL)
ermjdr (N. A. PI.)
Vor der letzten Silbe.
JA temir (2. Sg. Ind.)
bergir, doemir (2. Sg. Ind.)
bekis, kynis (G. Sg.) , fmegis,
vaenis (G. Sg. Masc. Neut.)
hellzs, klaedMs, riliis (G. Sg.)
stedjan (A.Sg.)
endjan (A. Sg.)
Dritte Periode.
Letzte Silbe.
bergi, doenii (1. Sg.), ermi \ermr\
(N. Sg.), klaedi (N.A.P1.)
stedi (N. Sg.)
endi (N. Sg.)
eggja (l.Sg.Ind. [2. Sg.Imp.])
fraegja (A.Sg.Fern.)
vaena (A. Sg. Fern.)
[eng (A. Sg.)J
[ermi (A. Sg.)]
beklcja, kynja, rikja (G. PI.)
liella, klaeda (G. PI.)
engja (G. PI.)
erma (G. PI.)
foera, toeka, temda, bergda,
doemda, vekta, kallada (l.Sg.
Opt.)
bylgja (N.Sg.)
liella (N. Sg.), eyra (N. A. Sg.)
[froedi (N.Sg.)]
bekkir (N. PI.)
engjar (N. A. PI.)
ermar (N. A. PI.)
Vor der letzten Silbe.
temr (2. Sg. Ind.)
bergir, doemir (2. Sg. Ind.)
beides [bekkjar], kyns '(G. Sg.),
fraegs, vaens (G. Sg. Masc.
Neut.)
hellis, klaedis, rikis (G. Sg.)
stedja (A.Sg.)
enda (A. Sg.)
23*