Ueber die Endsilben der altnordischen Sprache.
351
Zweite Periode.
Vor der letzten Silbe.
spakarä (G. PL), spakarär
(G. Sg. Fein.), spakare
(D. Sg-. Fern.)
heitade (3. Sg. Pass.)
hugasan (Inf.)
timt (N. A.Sg.), tliatBjörketorp,
spakat (N. A. Sg. Neut.)
audegr (N. Sg. Masc.)
farenr, tekinr (Part. Pf.), heid-Jienr,
openr (N. Sg. Masc.)
audger (N. PI. Masc.), audgumu
(D. Sg. Masc.)
heidhner, opner (N. PI.
Masc.), heidhnumu, opnumu
(D. Sg. Masc.)
faved (2. PL)
eftir (Praep.), yfir (Praep.)
förum (1.P1.)
örnumr, löndumr, hönumr, augumr
(D.PL)
födura (A. Sg.)
spökumu (D. Sg.)
A kallän (Inf.)
kaUände (Part. Prs.)
kallän (3. PL)
spakare (N. Sg. Masc.), spakästr
(N. Sg. Masc.)
kallär (2. Sg.)
[kalläd (2. PL)]
kallädä (l.Sg.), kölludum
(1. PL)' usw.
Dritte Periode.
Vor der letzten Silbe.
spalcra (G. PL), spakrar
(G. Sg. Fern.), spakri(D.
Sg. Fern.)
heiti (3. Sg. Pass.)
hugsa (Inf.)
that (N. A. Sg.), spukt (N. A. Sg.
Neut.)
ciurtigr (N. Sg. Masc.)
fcirinn, tekinn (Part. Pf.) heidinn,
opinn (N. Sg. Masc.)
audgir (N. PL Masc.), auaTgum
(D. Sg. Masc.)
h&idnir, opnir (N.P1. Masc.),
heiänum, opnum (D.Sg.
Masc.)
fariit (2. PL)
eptir (Praep.), yfir (Praep.)
förum (1.P1.)
örmimi, löndum, hönum, augum
(D.PL)
födur (A. S.)
spökum (D.Sg.)
kalla (Inf.)
kallandi (Part. Prs.)
kalla (3. PL)
spakari (N. Sg. Masc.), spakastr
(N. Sg. Masc.)
kallar (2. Sg.)
[kallid (2. PL)]
kallada (l.Sg.), kölludum
(1. PL) usw.