lieber die Endsilben der altnordischen Sprache.
347
Zweite Periode.
Letzte Silbe.
A arma (A.Sg.) HariwulAfAIstaby,
Hathuwolafa Gommor,
landa (N. A. PI.) , spakana
(A. Sg. Masc.), mina (G. Sg.),
innana (Adv.)
arman (A.PL), spakcin (A.P1.
Masc.)
A löndu (N. A. PI.), vöku (N. Sg.),
spöku (N. Sg. Fern. N. A. PI.
Neut.), [föru (l.Sg.)]
hane (N.Sg.), daildeBjörketorp.
i
fader (N. Sg.)
tamde (3.Sg.), säte Gommor,
warte ? Tjörkö.
Ä kalld (l.Sg. Ind. [2.Sg. Imp.])
mannä, spakarä, arma, vakä
(G.P1.), [vakä (A.Sg.)], spakä
(A.Sg.Fern.), tamdä (1.Sg.)
tungä (N. Sg.), augd (N. Sg.)
armär (N. PI.), vakär (G. Sg.N.
A. PI.), runaß (A. PI.) Istaby,
Björketorp, runoß Tjörkö,
rouoß Stentofte, thaiär (N.
A. PI. Fern.), thaiaß (A. PI.)
Istaby.
Dritte Periode.
Letzte Silbe.
arm (A. Sg.), land (N. A. Sg.),
spakan (A.Sg.Masc.), min
(G. Sg.), innan (Adv.)
arma (A.PL), spaka (A.P1. Masc.)
lönd (N.A.PI.), vök (N.Sg.),
spök (N. Sg. Fern. N. A. PI.
Neut.), [fer (l.Sg.)]
liani (N. Sg.)
fadir (N.Sg.)
tamdi (3. Sg.)
Icalla (1. Sg. Ind. [2. Sg. Imp.])
manna, spakra, arma, vaka (G.
PI.), [vök (A. Sg.)] , spaka
(A.Sg.Fern.), tamda (l.Sg.)
tunga (N. Sg.), auga (N. Sg.)
armar (N. PL), vakar (G. Sg.
N.A. PL), thaer (N, A.Pl. F em.)