58 POLLAK, PROBEN SC1IWED. SPRACHE ü. MUNDART. dm un 3 dor~f0 2+ na, dm 1 som trio^r so fo 3 ga 2 — se 4 r diu do sj, hmr mihia blilftar 2 tcftlaft? alft, voftro ~ ds 2+ t sj an 3 or~lun 2+ da slcrftvot 2 ■i fa 3 rnmrna 2 , so furftd ja}g vel mis 3 ~kun 2+ d. min Jce s rleks~gl0 2+ d, som roftror dftg so fo 3 ga 2 , dift prfts ok lo l v, som ja}g so tre 3 got 2 fuyhr — treu 4, mftg! de skiftla ten 3 da 2 tuftson jcevHan 2 : ja,g se i r, i an 3 danom 3 , dm juftva 2 , f0 s na 2 , min 4 tuy 3 a 2 donftnad 2 , dftneft 0 3 gon 2 slelftta 3 — men ley 3 o 2 , lsy 3 o 2 stroHando 2 f glan 4 s. Du wunderschöne, du, die du so wenig glaubst, siehst du denn nicht, wie meine blicke sprechen? Ach, stunde es nicht anders geschrieben in den Sternen, so fände ich wohl erbarmen. Meine liebesglut, die dich so wenig rührt, XVII. Mundart von ßesteröd, Sprecher für platte 1388 u. 1389: Gustaf Olsson, bauer in Resteröd, für platte 1390 u. 1391: Johan Anton Mattsson, bauer in Resteröd. Die toste wurden durch wiederholtes abhören von Gideon DaDell PI. 1388 A. ja 1 kan berceta cnliandolso i fär-mms dagar*, han 2 skulo ga « tcenda el pa enobeskci ~§a kälanos. a han hado ber- jat a fat el; a h-a-do tvd a di alsto bäria, pejkana, mä saj. a di 2 jelc an mee data hänga; man ree som da vä, sa jek et MM bärj, som la Jag kan berätta en händelse i far tnins dagar. Han 2 skulle gä ock tända eld pä enbuskar, sä kallandes. Ock han hade bör- jat att fä eld; ock hade tvä av de älsta barnen, pojkarna, med sig. Ock de 2 höll pä med detta här; men rätt som det var, sä gick 1 ett bögt bürg, som läg PI. 1388 A. Ich kann eine begebenheit aus den tagen meines vaters berichten. Er sollte gehen und wachholdersträuche anzünden, so zu sagen. Und er hatte begonnen, teuer zu machen; und hatte zwei der ältesten kinder, die burschen, mit sich. Und die waren damit beschäftigt; aber plötzlich ging ein 0 ja statt ja auf dieser und den drei folgenden platten durch einfluß der reichssprache. Betreifs der platteD 1394 und 1395 siehe s. 70, anm. 2. 2 ) Husten.