REICHS SPRACHE MITTELSCHWEDENS. 
57 
PI. 1386 B. Skönhet. 
0 skönhet, skönhet! Anglalika bud, 
hur skall jag tolka vad du uppenbarar? 
Yar är den värklighet, som du förklarar? 
Yad är ditt väsen, underbara skrud? 
I form, i färj, i känsla, doft och Ijud 
är nägonting fördolt, som är, som varar — 
ett nägonting som oupphörligt svarar: 
»Allt skönt, som fröjdar Anden, är av Gud!» 
Men Du som svarar — är äj du den källa 
ur vilken harmoniens vägor välla? 
Ar icke du min egen längtaus härd? 
Ack! svarar själen, jag är blott en hägring, 
ett äterskcn, ett genljud, av den fägring 
som har sitt hem i evigbetens värld. 
PL 1386 B (fortsetzung). 
Aber du, die du antwortest, bist nicht du die quelle 
aus der die wogen der harmonie fließen? 
Bist nicht du der herd meiner eigenen Sehnsucht? 
»Ach!» antwortet die seele, »ich bin nur ein Spiegelbild, 
ein wiederschein, ein echo von der Schönheit, 
die ihr heim in der weit der ewigkeit hat.» 
PL 1387 A. Wiederholung von pl. 1386 B. 
PL 1387 B. En av Petrarkas sista sonetter. 
Lasso ch’io ardo. 
Mitt hjärta brinner, ack! men ingen tror det. 
Jo, alla tro det, utom en allena — 
just hon, som framför alla borde tro det: 
hon tvivlar pä min kärlek, fast hon ser den. 
PL 1387 B (fortsetzung). 
gerade sie, die es vor allen anderen glauben sollte: 
sie zweifelt an meiner liebe, obgleich sie sie sieht.