56 POLLAK, PHÖBEN SCHWEI). SPRACHE U. MUNDART. PL 1386 B. f0 3 nhe 2 t. ai J0 3 n~he 2 t, f0 3 n~heH! ey 3 la~li 2 ka bm 4 d, liuir skal 1 jag tol 3 ka 2 vad dm 1 up 3 on~ba 2+ rar? var ce 4 r a den vcer 3 Mig~lie 2+ t, som dm 1 foerlda 4 rar? vad ce 4 r dit ve 4 son, un 3 dor~ba 2 ra sJcrudd? i fot^m, i fcer 4 j, i Jen 3 sla 2 , dofH o jm 4 d ar no 1 gontiy 1 fcerdoHt, som ce 4 r, som va 3 rar 3 — et no 3 gontiy 2 som a) 3 up~hoer 2+ ligt sva 3 rar 2 : al 4 t f0 4 nt, som frcej 4 dar an 3 don 2 , cer av gm 4 d! men dm 4 som sva 3 rar 2 — ce 4 r ej diu 4 den Jel 3 a 2 tur viV-hon liar 4 mioni 4 ons vo 3 gm 2 r vel 3 a 2 ? ce 4 r ilco dm 4 min e 3 gon 2 ley 3 tan 2 s hce 4 rd? ak 4 \ sva l rar fe 4 hn, ja 4 g cer blot 1 en he 3 griy 2 , et o 3 tor~fe 2+ n, et je 3 n~jm 2+ d, av den fe 3 griy 2 som liu 4 r sit hem 4 i e 3 vig~he 2 tons vce 4 rd. PL 1386 B. Schönheit. 0 Schönheit, Schönheit, engelgleicber bote, wie soll ich ausdrücken, was du offenbarst? Wo ist die Wirklichkeit, die du verklärst? Was ist dein wesen, wunderbares gewand? In form, in färbe, in gefiihl, duft und laut ist etwas verborgen, was ist, was dauert, ein etwas, das unaufhörlich antwortet: »Alles schöne, das den geist erfreut, ist von Gott.» PL 1387 A. Wiederholung von pl. 1386 B. PL 1387 B. En av Petrarcas sis 3 ta 2 sonet 4 or. Lasso ch’io ardo. mit jcevHa 2 brin 4 or, ah 4 ! men iy 3 on 2 trco 4 r-de 1 t. jw 4 , al 3 a 2 tno 4 -cle l t, m 3 tom 2 en 4 ale 3 na 2 — jus 4 t Ilion 4 , som frandfcer al 3 a 2 bw 1 rch trio 4 -deH: hum 4 tvi 3 vlar~po 2 min Jce 3 rle 2 k, fast liwn se 4 r-denL PL 1387 B. Eines der letzten sonette Petrarcas. Lasso ch’io ardo. Mein herz brennt, ach! aber niemand glaubt es. Ja, alle glauben es, außer ihr allein — l ) Auf pl. 1387 ce 4 r.